Det packas och drar ihop sig...

Hur sjutton krymper man ner allt man behöver under tre månader till typ 7 kilo? Vill ha ett bra tält som håller för regn och väta med ett innertält som inte faller i ansiktet, sova skönt utan att frysa och utan att känna varje liten sten undertill. Två liggunderlag? Det lite tåligare kan användas och sittas på ute också. Gud vad jag kommer att längta efter barnen... Något annat att dra på sig än vadderade byxor? En tunn klänning? Nä, kan inte släpa på klänningar i alla uppförsbackar. Jo, kan inte jobba vadderat på bluegrass-festivalen. Hey you, spandex lady! Kanske kan man både cykla och sova i samma tights om det blir kallt (+ 38 i Oklahoma City...). Till kudde en tjockare tröja. Vilken tröja? Förresten blir det mörkt på kvällarna – en lampa? Är det nödvändigt med vindskydden till Trangiaköket? De väger hela 300 gram! Hallonhäcken borde rensas. Satsar i alla fall på två kittlar – måste ha mycket mat! Cyklar och badar och gör allt annat i samma två bh:ar. Kniv, sax? Kan man öppna en öl med något cykelverktyg? Någon annan får öppna. Pepparspray köps i USA. Björnspray, funkar den egentligen? Tar med myggstift. Två reservslangar. Lagar man slangar nuförtiden? Jordgubbarna m å s t e ner i frysen och hur sjutton fungerar GPS:en i Samsungen?? En resväska som jag kan slänga när jag hämtat ut den nya cykeln i Portland och monterat cykelväskorna. Kanske kan jag ta allt som handbagage? Med tältstänger kan förstås ett plan kapas. Ett par gympaskor med inlägg för mina knän.

Mina knän, ja...suck. Ett är rätt ok – det andra, som jag slog i gatan för två veckor sedan, är ganska bra. För tidigt att säga exakt hur bra. Än så länge håller det för att cykla åtminstone varannan dag. Bloggens överskrift heter därför ”Med cykel...” och i princip finns inte längre några planer. Det får bli som det blir. Åtminstone fram till den 13 september. Om allt går bra träffar jag T.C då och vi cyklar tillsammans den ”sista biten” till Savannah, Georgia.